Om avslut.

Jag talar gärna på mina kurser och föreläsningar om vikten av att äga stämningen när du avslutar. Alltför många bra presentationer slutar i en pinsam tystnad då ett gäng blyga svenskar får den berömda frågan: Så… har ni några frågor? En i övrigt bra presentation faller då platt ner i en tryckt stämning som får folk att vrida sig i stolen.

Forskaren, författaren och ekonomipristagaren Daniel Kaneman talar i sitt TED talk om att vi människor har två olika själv, det upplevande självet och det ihågkommande självet. Kort sagt det själv som direkt upplever något i nuet och det själv som ser tillbaka på tidigare upplevelser. Dessa två själv har väldigt ofta olika uppfattningar av en och samma situation. Under sin forskning utförde Kaneman till och med experiment på människor under koloskopiundersökningar. (En ofta smärtsam undersökningsmetod som jag inte vill gå närmre in på här.)

Under experimentet kunde de skapa mer smärta för vissa patienter under korta perioder, men sedan låta undersökningen pågå extra länge där avslutet var mindre smärtsamt. När sedan försökspersonerna skulle återberätta hur de upplevde undersökningen, tyckte de som fått mycket smärta men ett långt snällt avslut, att upplevelsen var mindre smärtsam. Till skillnad från de som fått mindre smärta men en kortare undersökning som slutade tvärt efter smärtan. De beskrev upplevelsen som mer smärtsam (än de som de facto känt mer smärta i nuet…). Så den som direkt upplever kan känna mycket smärta, men den som återberättar och minns en och samma upplevelse kan beskriva den som inte så farlig beroende på helhetsupplevelsen, och framförallt på avslutet.

Ett enklare exempel på i grunden samma sak. En vän till Kaneman lyssnade till ett vackert stycke klassisk musik. I stunden vacker musik som plötsligt avbröts av ett hack i skivan och ett skrapljud. Varpå vännen sa: det förstörde hela min upplevelse. Kaneman säger då att det i verkligheten inte kan ha förstört mer än minnet av upplevelsen. Då det upplevande självet fortfarande haft sin positiva upplevelse innan skivan gick sönder.

Avslutet påverkar en stor del av hur vi minns en upplevelse, och dessvärre är det oftast minnet av en upplevelse vi bär med oss, snarare än upplevelsen i sig.

Krrrrraaaaaaaasssshhhh.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail
Permalink